Social stigmatisering |
| Av Annica Carnbring Belfrage |
| 2009-11-23 10:00 |
|
Sedan en tid tillbaka läser jag en del om schizofreni. En allvarlig och ofta kronisk sjukdom med komplex symtomatologi. Individer med schizofreni är funktionsnedsatta, lider av hallucinationer, vanföreställningar och förändrad verklighetsuppfattning. Jag förvånas över att risken att drabbas av schizofrena syndrom är så hög som cirka 1 %. Och att man kan insjukna när som helst i livet, trots att det är mycket sällsynt efter 40 års ålder. Översatt till mina barns skola kommer 5 elever någon gång i livet att få diagnosen schizofrent syndrom. Suicidrisken är hög och upp till 15 % lyckas ta sitt liv inom en 10-årsperiod efter sitt första insjuknande. Med smärtsam medvetenhet inser jag hur lite jag vet för att kunna bemöta de här personerna på bästa sätt. Och hur jag genom att inte veta stigmatiserar med min okunskap, min rädsla och mitt avståndstagande. Det känns nedslående eftersom jag vet att stigmatisering leder till att individer med psykisk sjukdom undviker att söka hjälp, undviker att umgås och undviker att leva. Letar efter sakliga och nyanserade mediala inslag om schizofreni, men hittar få. I stället framställs ofta de psykiskt sjuka som våldsverkare, med förvärrad stigmatisering som följd. Att informera och öka medvetenheten om vad psykisk sjukdom handlar om utan att diskriminera, är inte det, vad massmediernas roll i det här fallet borde handla om? Så till slut hittar jag en artikel från Läkartidningen Nr 20 – Vol 101, 13 maj 2004, sid 1839 där man beskriver tillfrisknande/återhämtning som ett centralt begrepp inom det psykiatriska vårdområdet. En optimistisk och positiv inställning som direkt motverkar alla de negativa associationer som ligger till grund för stigmatisering. Det är om sånt jag vill läsa. Det handlar inte om att förneka eller felaktigt återge fakta eller tro på orealistiska tillfrisknanden. Det handlar om hur vi med rätt perspektiv når till en snabbare förändring i synen på de psykiskt sjuka och därmed ett mindre utanförskap hos de drabbade. |
