|
Vampyren i mig är beredd att uppoffra frukost, lunch och middag för att bidra med en livsgivande, eller i alla fall livsuppehållande gåva till bättre behövande. Människan i mig tänker att donation av organ och blod känns självklart. Även om jag respekterar att de svåra samtalen om döden och emotionella aspekter kan komma i vägen för en sådan handling. Därför är det bra att ha tänkt till och tagit ställning innan den ödesdigra dagen kommer då man kanske tvingas att ta ställning till att donera organ eller ej. Bristen på blod kan få lika dramatiska konsekvenser som falerande organ, men ställningstagandet till att ge blod kanske känns mindre dramatiskt och enklare än frågan om organdonation. Jag försöker ofta tänka på vad jag själv skulle önska mig i en viss situation och att bemöta andra så som jag själv önskar bli bemött. Utan att det alltid är samma önskemål som gäller för andra, men det är i alla fall en utgångspunkt. Så skulle en nära persons liv hänga på att han eller hon fick ett nytt - eller blir det ett begagnat? - organ eller blod, skulle jag givetvis önska att det fanns tillgängliga. Utan tvekan.
|
