Överdrifter som tydliggör budskap

Jesper Sahlin menade i en kommentar att jag gjorde en oförsvarlig överdrift när jag i mitt inlägg ”Svagast vinner” hävdade att en progressiv skatteskala är till för att sudda ut alla skillnader mellan människor. Man kan avfärda en överdrift, menade han. Och alltså skulle en sådan sabotera mitt budskap. Men man kan i lika hög grad avfärda ett resonemang utan överdrifter, eftersom det då inte alltid framgår lika tydligt vad man faktiskt är ute efter. Alltså tjänar överdriften ofta till att faktiskt tydliggöra resonemang som annars lätt avfärdas som meningslösa. När jag skrev att vi försöker sudda ut alla skillnader mellan människor är det lätt att märka ord och hävda att det ju faktiskt inte är fallet – för skillnaderna finns ju kvar.

Men likafullt är det i många kretsar inte politiskt korrekt att anse att en person faktiskt ska ha mer pengar än en annan. Detta märks tydligt i diskussionen om statsministerns och riksdagsledamöternas tänkta löneförhöjningar häromåret. Det ansågs av många vara osmakligt. Själv anser jag det vara orimligt att politiker tjänar så lite som de gör idag. Det är ju uppdrag som innebär ett enormt ansvar och som alltför få vågar ta. Det enda skälet till varför människor anser att de som leder vårt land inte ska tjäna väldigt mycket mer pengar än alla andra, menar jag, är att de vill att det inte ska finnas några skillnader mellan människor. För att förtydliga detta kan det ibland krävas att man raljerar.

När jag skrev "I trygghetsnarkomanernas land " fick jag från olika håll höra att jag raljerade. I just den boken var det faktiskt inte ens fråga om det. Visserligen skriver jag med en viss raljant ton, men de exempel jag beskriver är på inget sätt uppdiktade. Det är själva idiotin i de regler jag skriver om som gör att det blir raljant, inte egentligen mitt sätt att skriva. När man läser om hur löjligt det är tycker man att författaren raljerar.

Jag hade kunnat välja att skriva mer överslätande. Det hade sannolikt tilltalat en hel del vetenskapligt skolade personer. Mitt budskap hade då inte varit föremål för lika mycket ifrågasättande, men å andra sidan hade boken förmodligen sålt i högst 1500 exemplar och endast navelskådats av ett gäng akademiker. Och inte hade den varit mer sann för det – förmodligen tvärtom.

På samma sätt hade jag kunnat skriva i mitt inlägg att progressiva skattesatser syftar till att utjämna skillnader mellan människor istället för att helt ta bort dem. Men det är ju i förlängningen samma sak.