Landet Brunsås

I förra veckan var jag med i TV-serien ”Landet Brunsås” som handlar om svenskarnas förhållningssätt till mat. De av er som följt mina inlägg genom åren har säkert hört mina argument förut. Men de förtjänar att upprepas. Vi är rädda för allt fler saker trots att det aldrig varit ofarligare att äta den mat som serveras än nu.

När det kommer till vår rädsla för vad vi stoppar i oss står den genomsnittlige svensken inte långt efter en person med tvångssyndrom. I min bok ”I trygghetsnarkomanernas land” definierade jag en ovanligt elakartad variant av ”Det nationella paniksyndromet” – nämligen ”Nationellt tvångssyndrom”. Med det menar jag att vi kollektivt beter oss som om vi led av tvång.

Just när det kommer till myndigheternas förhållningssätt till mat blir detta uppenbart. För att ha tvångssyndrom ska man lida av tvångshandlingar och tvångstankar. Dessa karaktäriseras av att patienten måste utföra dem fast han eller hon tycker att de är idiotiska. Om jag till exempel måste hoppa över alla A-brunnar för att annars kan det hända att min mamma dör i cancer, så är det inte för att jag verkligen tror det, utan för att det finns en minimal risk att det ändå skulle kunna vara så – man vet ju aldrig... Jag tycker att handlingen är idiotisk, men jag måste göra den i alla fall. Om den typen av handlingar och tankar upptar mer än en halvtimme per dag lider jag av tvångssyndrom.

Livsmedelsverket varnar oss för alla möjliga ofarliga substanser som ingår i maten. Folkhälsoinstitutet likaså. Forskare övertrumfar varandra i matvarningar som sen blåses upp i media. Men vi kan alla se att medellivslängden i västvärlden är extremt hög. Ingen svälter – såvida man inte lider av anorexia nervosa. Alltså måste myndigheternas varningar betraktas som tvång.

När experterna på miljömedicin (och de borde veta) varnar människorna för vilka faror det finns med dagens matintag så framstår endast en faktor som riktigt viktig. Glöm miljögifter, mögel eller huruvida ni äter GI-kost eller rikligt med kolhydrater. Men ät inte mer än ni gör av med. För vi blir allt fetare.

Men trots att vi blir allt fetare så ska man komma ihåg att även överviktiga lever längre än människor gjort förut. Så även den varningen kan man ta med en stor nypa salt. Salt som för övrigt inte är farligt för i stort sett någon förutom en liten subgrupp av alla människor med högt blodtryck. Så salta på maten, ät vad du vill, men ta bara en portion i taget.