Svenskar vill handla tax-free

På planet till Beirut sitter jag med min fästmö Charlotte och mina två äldsta barn Arvid och Cornelia. Vi ska åka skidor, bada och kolla världens äldsta kultursamhällen – samtidigt!

En gång var Beirut en metropol – Medelhavets Paris. En casinostad, full av lyx och flärd. Men sen kom krigen. Det har varit krig i Libanon så länge jag kan minnas. Ändå åker folk dit så fort bomberna glesas ut tillräckligt mycket för att man inte ska riskera att få dem i huvudet vart man än går. Beirut är nämligen fortfarande en mycket speciell stad. Alldeles bortsett från att man faktiskt kan åka skidor och bada i havet på samma dag. Staden lockar många, för mycket av stämningen från det glada sextiotalet finns kvar trots åratal av bomber. Så när det senast exploderade i Libanon kryllade landet av svenska medborgare. 8 000 människor var fast i en värld de antingen lämnat bakom sig eller som de aningslöst turistat sig in i.

Man kan tycka att alla de människor som då åkte till Libanon skulle ha haft en liten tanke om att detta kunde ske. Man kan tycka att de kunde tagit ansvar för att se till att de vid några eventualiteter skulle kunna ta sig hem. Man kan tycka att de skulle varit oerhört tacksamma över att staten Sverige faktiskt lyckades skicka hem dem hela bunten inom loppet av en vecka. Att de dessutom gjorde det utan att kräva sina medborgare på pengar.

Men trots den enorma effektivitet som svenska UD uppvisade sommaren 2006 när de, helt utan krav skeppade hem sina svenska ”barn” så grinade folket om hur hemskt det varit:

”Vi blev hemskickade på en bananbåt!” och ”Vi fick inte möjlighet att handla på tax-free!”, var några av de indignerade omdömen som insatsen fick. Så går det när myndigheterna tar hand om sina invånare som en överbeskyddande mamma vadderar sina ungar. Enligt World Value Studies är Sverige världens mest annorlunda land. Vi är minst traditionsbundna, minst auktoritetsbundna och minst religiösa i världen. Om man mätte tacksamhet och ödmjukhet skulle vi sannolikt hamna på samma del av listan.

Så härmed tackar jag nu UD å den svenska befolkningens vägnar för den synnerligen briljanta och effektiva, men i ärlighetens namn väl generösa räddningen av svenska strandsatta turister i Libanon 2006. Och jag lovar att ta mig hem på egen hand med min familj om bomberna åter skulle börja smälla i Beirut.