Man blir inte psykopat av en taskig uppväxtmiljö |
| Av David Eberhard |
| 2010-06-02 06:00 |
|
Varje dag kan man i kvällstidningarna läsa om någon psykopat. Antingen är det en kallhamrad mördare som får en livränta av sin mördade flickvän eller så är det en bedragare som snor pengar från ideella organisationer, eller någon som våldtar flickor på toaletten i småbyar. Psykopat är en term som används regelmässigt inom rättspsykiatrin. Detta är helt korrekt eftersom tillståndet är solklart utkristalliserat som en entitet. Tyvärr har man inom den allmänpsykiatriska diagnostiken istället valt att beskriva personlighetsstörningar utifrån mindre vetenskapligt belagda kluster. Psykopater har drag från de tre personlighetsstörningarna ”Narcissistisk personlighetsstörning”, ”Borderline personlighetsstörning” och ”Antisocial personlighetsstörning”. Dessa är däremot mycket tveksamma konstruktioner. Till exempel kan man ha ”Borderline personlighetsstörning” på 256 olika sätt som inte i särdeles hög grad behöver påminna särskilt mycket om varandra. Dessutom har den som lider av ”Borderline personlighetsstörning” i genomsnitt fyra olika personlighetsstörningar på en gång. Slutsats; man bör ändra diagnostiken med avseende på detta. Det håller man i och för sig också på att göra. Ovanstående gäller däremot inte den mycket valida diagnosen psykopat. Det tillståndet ser alltid likadant ut. Det är förenat med ett flertal kliniska objektiva kännetecken. Utöver det har psykopater ett flertal somatiska avvikelser som t ex kraftigare muskelmassa vid tre års ålder, högre testosteronhalt i blodet, annorlunda glukos- samt kolesterolmetabolism etc. Det i sin tur visar att den idiotiska termen sociopat som ofta använts i den anglosaxiska världen ger en fullständigt felaktig bild av vad det handlar om. Psykopat blir man nämligen inte av en taskig uppväxtmiljö. Psykopat föds man till. I vissa miljöer kan symptomen modereras så att man inte blir en kriminell våldsverkare. Men samvetslösheten, den totala bristen på medkänsla, den ytliga charmen, oförmågan till långsiktigt tänkande, de utstuderade lögnerna och benägenheten att spela på andras känslor för egen vinnings skull är gemensam för hela gruppen. Och likaså impulskontrollförlusten som kan leda till våldsutbrott utan skrupler samt en total oförmåga att känna obehag för vidrigheter man hör talas om eller ser. Denna oförmåga kan man till och med mäta. Över hälften av alla personer som döms för grova våldsbrott är psykopater. Det är ett tillstånd som det saknas behandling för. Med den rådande undvikande hållningen gentemot detta gigantiska samhällsproblem och den uttalade allmänna viljan att offerförklara dessa förövare genom att hänvisa till att ”de hade det minsann tufft i sin barndom”, kommer vi inte en millimeter närmare en eventuell bot eller ens moderering av deras beteende. Ett tydligt exempel på att man ställer till mer elände genom att blunda för verkligheten och bara tro att alla människor egentligen är snälla. |
Kommentarer (4)
Referens?
Resten låter bekant.