Peter Dorch lanserade facebookeventet ”1500 marschaller” som en manifestation för nollvision mot självmord. Cirka 1500 personer per år dör i självmord i Sverige. Det är fyra till fem gånger så många som trafikoffren.

Världshälsoorganisationen uppskattar antalet förluster till självmord till 877 000 per år. Det är en vanlig dödsorsak bland unga (10-24 år) och stod för 6 % av de 2,6 miljoner dödsfall bland unga år 2004. Stigma och resursbrister är vanliga orsaker till utebliven vård. Manifestationen går ut på att tända 1500 marschaller på Stockholms gator och torg varje söndag för att uppmärksamma politiker om problemet.

Nu på söndag, den 5 december klockan 22.00, är det dags att tända marschaller utanför Riksdagen och Rosenbad i Stockholm. Eller vid den lokala postlådan för dem som inte bor i Stockholm. 

Länk till 1500 marschaller

Klicka på bilderna ovan för att komma vidare och ha en riktigt God jul!

Det finns allvarliga brister i vården av barn och unga (6-18 år) som drabbas av psykisk ohälsa, vilket leder till att ungdomar inte får den hjälp de behöver. Det visar Socialstyrelsens senaste granskning.

Bland de inspekterade verksamheterna finns vårdcentraler, barnavårdscentraler (BVC), ungdomsmottagningar, skolhälsovård, samt öppen och sluten vård inom barn och ungdomspsykiatrin (BUP).

Det utgör ett allvarligt problem och hot mot ungas hälsa i en tid då allt fler uppges lida av psykisk ohälsa eller sjukdom. Hos pojkar syns oftast ett utåtagerande beteende, medan flickor uppvisar självskadebeteenden. Även självmordsfrekvensen har ökat dramatiskt.

Genom granskningen kunde man konstatera att ansvarsfördelningen och uppdragen inom landstingens och kommunens verksamheter var otydliga. Detta leder till oklarheter gällande vem som ska stå för de primära vårdsinsatserna till ungdomarna. Den otydliga gränsdragningen resulterar i att ingen tar ansvar, vilket kan leda till en onödig hälsoförsämring hos dem som drabbas.

Andra orsaker till den uteblivna vården kunde härledas till personal- och tidsbrist och en avsaknad av en övergripande organiserad samverkan mellan verksamheterna. Ungdomar som är på gränsen mellan BUP och vuxenpsykiatrin kan hamna mellan stolarna och få svårt att få hjälp.

Granskningen visade även på svårigheter i kontakten med BUP, så som långa väntetider, problem relaterade till att ungdomarna själva måste söka hjälp, samt att barn inte får komma till BUP själva, utan sällskap av vårdnadshavare. En basutredning måste vara gjord innan barnen kommer till BUP, vilket också betraktades som ett hinder.

Det är viktigt att sätta in hjälp i god tid för att förebygga och förhindra ytterligare psykiska problem. Det behövs tydliga insatser från myndigheter och vårdverksamheter för att säkra vårdkedjan, men även utökade resurser. Barn och unga ska inte behöva må så dåligt och vara offer för en otydlig organisation och samverkan. Ungdomarna är vår framtid. Och för att framtiden ska vara ljus behövs resurser idag.

Läs Socialstyrelsens rapport

I dagarna utkommer Sydsvenskans Andreas Ekström med boken "Google-koden". Medicinsk ordbok kan i dag publicera den andra delen av ett exklusivt utdrag ur boken - ett reportage från Kamerun och jakten på de stora pandemierna. Läs del 1 »

Nu är han gift med en kvinna från Kamerun. Deras första dotter ska just fylla tre.

Januari är den bästa tiden på året att vistas i Kamerun. Fuktigt är det visserligen, det är det alltid, men det är uppehåll. Det blir sällan mer än trettio eller kanske trettiotvå grader i Yaoundé. Vägarna är farbara. Halvmeterdjupa raviner mitt i vägbanan visar var vattnet forsade fram under sensommarens regnstormar. Ett fint damm från de röda jordarna lägger sig överallt.

Sent 2007 beslutade Google.org att göra sjukdomsforskning till ett av sina fokusområden. Tre saker skulle prioriteras: att jaga virus, att förutse och följa epidemi- och pandemiutbrott och slutligen att sätta in resurser tidigt för att stoppa dem.

För att placera pengarna rätt bjöd Google in ett tjugotal experter. Mikrobiologen Nathan Wolfe från Global Viral Forecasting Initiative var en av dem. Ledande personer på Google.org gjorde resor till Afrika och Asien för att besöka forskarteam som redan fanns på plats, och Nathan Wolfes projekt vann genast Googles gillande.

Global Viral Forecasting Initiative har forskningsstationer på Madagaskar, i Kina, Malaysia, Laos och Sierra Leone. Alla har som mål att förstå och därmed kunna stoppa stora sjukdomsutbrott. GVFI samlar blodprover från djur och människor och gör enorma jämförande studier: Vilka virus kan vi se hos vilka individer? Är det jägare som är mest utsatta för virus som vandrar från djur till människa, eller är det slaktare eller bönder? Spelar kosten någon roll? Vilka virus är ofarliga hos djur men potentiellt farliga för människor? Och framför allt: Vilka virus är skickligast på att förflytta sig mellan arter?

Forskningschefen Nathan Wolfes arbete började på avlägsna platser i djungeln i Kamerun långt innan Googles pengar kom in i bilden. Han jobbade småskaligt. Han följde jägare och såg hur de hanterade blödande kadaver, hur de bar hela djurkroppar på axlarna och hur de döda djurens blod rann över jägarnas egna småsår. Maximal exponering för djurens virus.

GVFI är unikt på så vis att forskarna i dag själva sköter hela kedjan, från blodprovet på den infångade fladdermusen eller gorillan till analys och redovisning.

– Vi börjar bli så välkända här att vi inte möter så mycket av den misstänksamhet som fanns i början. I en del byar ute på landet finns mycket vidskepelse och så vanlig rädsla för att ta blodprov förstås. En del är Jehovas vittnen, de har vissa regler kring allt som har med blod att göra. Det bästa är om vi kan ta prover i samband med att folk gör läkarbesök, säger Matthew LeBreton.

Google.org och GVFI började sitt samarbete 2008. Nathan Wolfe som grundade GVFI – och som är något så ovanligt som en naturvetenskaplig forskare med lite av kändisstatus i usa – hade länge sökt efter det stora finansieringsgenombrottet, den perfekta samarbetspartnern för att hans skötebarn i Kamerun skulle kunna växa och verkligen göra skillnad.

Google har Sergey Brin och Larry Page. Global Viral Forecasting Initiative har Nathan Wolfe. Starka, idédrivande ledare som på ett personligt plan identifieras med sina livsprojekt. Nathan Wolfes karismatiska person och pedagogiska förmåga var direkt avgörande för Googles beslut att sponsra. Efter en tids förhandlingar var saken klar. Google.org ska betala 5,5 miljoner dollar till GVFI. Men inte på ett bräde. Google krävde att få plats i stiftelsens styrelse och att tillsammans med GVFI få sätta upp ett antal mätbara mål. Så många insamlade prover lika med så mycket pengar. Så många nya virus identifierade lika med så mycket pengar.

Dessutom utmanade Google den välbeställda stiftelsen The Skoll Foundation att matcha donationen med lika mycket pengar. Det gjorde den.

När det gäller välgörenhet är det inga problem att få exakta siffror och summor från Google. Men det handlar inte bara om pengar. Larry Page och Sergey Brin har från början stipulerat att »enprocentsmålet«, att en procent av företagets omsättning ska verka inom Google.org, också ska omfatta arbetskraften. En procent av Googles programmerare ska alltså arbeta enbart med att utveckla teknik för Google.org och dess projekt.

Frank Rijsberman på huvudkontoret berättar:

– Det har ju funnits en del flaskhalsar hos GVFI. De samlar stora mängder prover som behöver analyseras på många olika sätt och får in resultat som måste kunna samköras för att bli maximalt användbara. Vårt databasprojekt Google Fusion Tables är ett direkt resultat av de problem vi såg hos GVFI.

Gorillorna är svårast att lura. När en människa kommer med godsaker eller bara kliar dem bakom örat är risken stor att det kommer en bedövningsspruta från andra hållet, det lär de sig snabbt.

För de största och smartaste djuren krävs därför bedövningspilar, skjutna på avstånd. De måste träffa absolut rätt. En illa skjuten pil kan lätt skada. När djuren sedan somnar jobbar teamet från GVFI snabbt: Blodprov. Vävnadsprov. Salivprov. Snabbt ner med behållarna i flytande kväve, in med dem i jeepen och så i väg.

I väg för att knäcka de stora epidemiernas gåta.

Regimen i Kamerun gör riktade insatser för att ta hand om landets rika djurliv. Inte långt från Yaoundé finns ett stort hägn för gorillor, schimpanser, babianer och ytterligare några andra sorters apor. Här tar statsfinansierade veterinärer och frivilliga, ofta från Europa och Nordamerika, hand om djur som har skadats eller tillfångatagits illegalt. Donna Harrison från England är nyutbildad djursjuksköterska och arbetar gratis i hägnet med ett enda jobb: hon tar hand om Bubele. Bubele är en fyramånaders schimpansunge vars mamma inte klarade av att sköta henne och som därför nu vant hänger i Donna Harrisons kläder.

– Det är som att vara mamma. Hon accepterar bara mig. Ett litet tag till är jag den starkare av oss, men hon är redan en tuffing. Så fort hon blir stor nog att klara sig själv kommer vårt naturliga band att försvagas.

Så fort Bubele eller någon av de andra aporna i hägnet behöver en veterinär går larmet hos GVFI. Ett perfekt läge för nya prover.

– Vi vill ju störa djuren så lite det går. Vi följer amerikansk djurrättslagstiftning. Det blir en enorm byråkrati, myndigheterna vill veta allt ner till enskilda prov innan vi tar dem, men av etiska skäl tycker jag att det är bra, säger Matthew LeBreton.

Hägnet sträcker sig över flera kvadratkilometer och är stort nog för att djurens livsvillkor ska bli tillräckligt realistiska: de exponeras för andra djur och skaffar själva det mesta av sin mat i skogen. Apornas genetiska likheter med människan gör dem extra viktiga för forskningen. Matthew LeBreton visar datoriserade listor på vilka djur man ännu inte har tagit prover på. Aporna är ordnade efter sina namn. Matthew har jobbat länge nog för att känna igen många av djuren även på långt håll. Gorillahannen Bubu har bott i hägnet mer än fem år men är hälsan själv och har ännu inte bidragit med något prov. Bubu gör en löpning mot oss och slår sig för bröstet några gånger. Det låter som en djembetrumma. Ljudvolymen är helt häpnadsväckande.

– Han känner igen mig. Han har sett mig ta prover på andra, så jag tror att han är misstänksam, säger veterinären Ahmadou Nana och skrattar.

För att blodprover och vävnadsprover ska kunna analyseras krävs varsam hantering och snabb nedkylning. Ingen lätt sak på skakiga vägar långt från basen i Yaoundé. Teamet på GVFI hoppas mycket på nya analysmetoder.

– Om det i stället kunde räcka med torkat blod på papper skulle vi spara otroligt mycket tid och pengar. Men där är vi inte än, säger Matthew LeBreton.

Påföljande dag gör vi en längre exkursion. Jag har börjat dagen med frukost för tolv kronor, omelett med både sardiner och en svårbestämbar stark korv inklämd i en baguette. Kocken är en kille med kyparväska på magen, kanske tjugo år gammal, och hans kök står på hjul på gatan. Hygienen imponerar inte, men det gör själva tillagningen och så länge det man äter är ångande varmt blir man inte sjuk. Tänker jag och håller tummarna.

Vi talar franska med varann, det lilla vi pratar. Min franska är svag som den är, och den franska som talas i Yaoundé har hittat sin egen form sedan kolonisationens dagar. Officiellt är Kamerun tvåspråkigt, det står inskrivet i konstitutionen från 1961. Den engelskspråkiga minoriteten har laglig rätt till en fungerande stat på sitt språk också, men i praktiken är det sällan så. Franskan dominerar. Den som vill läsa på universitet i Kamerun men inte förstår franska får en mycket begränsad utbildning.

»Det är det sanna Kamerun, där det engelska språket och de engelsktalande behandlas som besvärliga barn som knappt tolereras«, skriver författaren Dibussi Tande i sin essäsamling »Scribbles from the Den«.

Det finns länder i Afrika som är betydligt mer odemokratiska än Kamerun. Men ännu finns många brister i styrelseskicket. President Paul Biya antydde för inte länge sedan att en liten ändring av konstitutionen skulle vara på sin plats. I så fall skulle han kunna ställa upp för en tredje sjuårsperiod i valet 2011.

– Det räckte att han hostade om det för att parlamentet skulle fixa det på nolltid, säger Matthew LeBreton och skrattar lite.

Han har anammat samma attityd till den bristfälliga demokratin i Kamerun som de flesta andra personer jag träffar under mitt korta besök: Så farligt är det ändå inte. Landet mår förhållandevis bra. Oppositionspartiet är ändå inte regeringsdugligt. Man vet vad man har men inte vad man får.

***

Men nu är vi på väg. Färden går rakt österut. På vägen ut ur stan syns en vit skåpbil med vattenkanon på taket. Den är en del i presidentens offensiv mot illegala försäljare – den som jobbar utan tillstånd eller på fel plats får sig en dusch.

Vi ska resa ungefär tjugofem mil, till en läkarstation där GVFI regelbundet tar prover på både sjuka och friska. Längs vägen syns övergivna termitstackar, ofta meterhöga. Skogen växer ogenomträngligt tät. Värmen är påträngande och huden glänser av solskydd, svett och myggmedel.

Abong-Mbang är en stad med kanske tio eller femton tusen invånare. Läkarstationen, som med lite välvilja kan kallas sjukhus, ligger i stadens utkanter. De friliggande byggnaderna är märkta med sina specialiteter: operation, mödravård, akutfall. På en vägg finns en färgglad affisch som visar hudåkommor på hela skalan från skavsår till blödande melanom.

Den materiella standarden växlar. Här finns sjuksängar som utrangerats från europeiska sjukhus för tiotals år sedan, med kraftiga metallskelett som slamrar när patienterna rör sig i dem. De gröna myggnäten är monterade med olika provisorier. Toaletter och tvättutrymmen är, om de alls finns och fungerar, i fruktansvärt skick.

Samtidigt finns högklassig laboratorieutrustning, betald av Google. Sjuksköterskan François Owana arbetar för GVFI i Abong-Mbang. Så fort en patient kommer in med symptom som kan vara relevanta för forskningen – ofta med influensa av någon sort, eller patienter som akut har behövt blodtransfusioner – tar han extra prover. Han skrapar med en tops i gommen eller i näsan på patienterna och sänker snabbt ner resultaten i en hundralitersbehållare med flytande kväve.

Vi har med oss påfyllning till honom i bilen, två tunga metallpjäser med kyla som ska räcka i uppemot en månad. Då och då, när bilen stöter till på vägen, ger de ifrån sig ett starkt pysljud och fyller bilen med kall vit rök.

Till proverna som François Owana tar följer detaljerade frågeformulär på flera sidor för att ringa in patientens sjukdomshistoria och vardagsbeteende. Ju mer data, desto säkrare analys. Som tack för hjälpen sponsrar Google och GVFI sjukhuset i Abong-Mbang med utrustning.

Vi hälsar på Denis Nsame, en av få läkare i landet. Han går ronden i sällskap med en grupp vårdstudenter och håller upp en röntgenplåt som visar ett brutet underben. I Kamerun finns ungefär tjugo miljoner invånare på en yta stor som Sverige. Det finns färre än tusen läkare. Av dem är mindre än hälften praktiserande, berättar Denis Nsame. På landsbygden är det inte ovanligt att det går mer än femtio tusen invånare på en läkare. Läkare har inte automatiskt hög status. Lönerna är inte bättre än polisernas, och få av de begåvade studenter som får chansen att studera medicin utomlands återvänder.

Kamerun sponsrar alltså västvärlden med sina skarpaste huvuden. Minst fem tusen läkare från Kamerun jobbar i andra länder enligt en rapport från Kameruns eget hälsoministerium år 2006. Bland dem finns även doktorer som har utbildats på statens bekostnad i hemlandet Kamerun.

I laboratoriebyggnaden har François Owana med Matthew LeBretons hjälp hällt över det flytande kvävet i sjukhusets behållare. Han kontrollerar vant att de små facken där proverna förvaras inte har halkat snett och matchar för tredje gången provens kontrollnummer mot enkätsvaren som ringar in provdonatorns historia, geografiska rörlighet, ålder, yrke och kön. Ännu ett prov säkrat att lägga till de mer än femtio tusen som redan finns i arkivet.

GVFI har redan betat av tre av de delmål som Google.org satte upp. Schemat håller, även om den stora upptäckten inte har skett ännu. Men att GVFI letar på rätt sätt och rätt ställe tycks alla vara säkra på. Mellan 1940 och 2004 identifierades mer än tre hundra nya infektionssjukdomar hos människor, och mer än 60 procent av dem anses ha kommit från djurriket. Forskarna på GVFI anser sig kunna bevisa att malaria har sitt ursprung hos schimpanser. Det genombrottet kom 2009. De har hittat ett antal former av malaria i apor, som av sina byggstenar att döma tycks vara äldre än den malaria som i dag dödar fler människor än nästan alla andra sjukdomar på jorden.

Matthew LeBreton bevakar de nya proverna som en hök där vi sitter i bilen på vägen hem. En grop i vägen och kylväskan kan välta och flera dagars arbete gå till spillo.

Högkvarteret i Yaoundé patrulleras dygnet runt av beväpnad vakt. Fördelad på ett tiotal rum finns laboratorieutrustning som inte skulle skämmas för sig någonstans. Ett rum är fullt av frysboxar och frysskåp som klarar ner till åttio minusgrader. En stor generator står på gården utanför. Avancerade larm som automatiskt ringer upp Matthew LeBreton och de andra om något av systemen inte skulle fungera. Massor av datorer. Dragskåp, steriliseringsutrustning, skyddskläder.

– Det är här Google har betytt allra mest för oss. I det dagliga är det väl våra löner som är den största utgiften för stiftelsen men att skapa den här infrastrukturen, med den här tekniken där i princip allt dessutom har importerats, det är fruktansvärt dyrt. Utan de pengarna hade det helt enkelt inte gått, säger Matthew LeBreton.

Bara under 2009 har utrustning för mer än en halv miljon dollar tillkommit i labbet. Till Googlepengarna kommer en rad stora donationer och finansieringsmodeller. Bland dem som betalar finns USAID, den amerikanska biståndsmyndigheten. GVFI har alltså något av en drömsits – både myndigheternas och de privata donatorernas stöd.

Nkom Felix är medicintekniker hos GVFI. Varje arbetsdag kör han till Yaoundés största sjukhus för att hämta prover. Han tar vägen in förbi bårhuset där hundratals människor trängs runt öppna kistor ute i det fria. En likbil av gammalt amerikanskt snitt står och väntar.

Bara hundra meter längre bort ligger akutmottagningen. Där finns också blodbanken, vars samlade reserver ryms i ett rangligt frysskåp. Det råder ständig blodbrist, så för att inte belasta systemet använder Nkom Felix bara de blodpåsar som redan har sorterats bort. Hepatit är det vanligaste skälet, hiv det näst vanligaste.

– Men att blodet är smittat är inget hinder för oss, vi letar ju efter mindre kända saker än de vanligaste sjukdomarna, säger Nkom Felix.

Väl tillbaka på labbet på den namnlösa gatan alldeles intill Avenue John F Kennedy kränger han på sig en vit labbrock och ger en till mig också. Sedan går vi in i labbet för mänsklig vävnad. Det är luftkonditionerat till tjugotre grader. Sex uppsättningar tunna gummihandskar går åt för att analysera dagens skörd. Nkom Felix sköter hela processen med hjälp av ett dragskåp. Skyddskåpan är så långt nedfälld att han bara med svårighet kommer åt att göra det han ska. Skyddsåtgärderna är i första hand till för personalen – men risken att smittas av något vid en professionell hantering är ändå betydligt mindre än risken att förstöra proverna.

Nkom Felix tappar upp i provrör och droppar lite blod på särskilda analyspapper, två droppar i varje cirkel. Sedan centrifugeras resten av blodet för att skilja ut plasman, vilket möjliggör ytterligare analys. Allt dokumenteras parallellt av en kollega. Varje prov kan även här följas tillbaka till plats och provtillfälle och en hel del personliga data men aldrig provgivarens identitet.

Teamet identifierar virus på en rad olika vis, bland annat genom DNA-sekvenser. Men det är kartläggningen som är det verkligt viktiga: Vilka virus finns var? Hur rör de sig? Varifrån kan de ha kommit? Vilket virus skulle kunna mutera och utvecklas till att bli nästa fågelinfluensa? Och vad kan vi i så fall göra åt det?

Stora datamängder, processade med högsta precision.

Det är inte svårt att förstå varför Google föll för Global Viral Forecasting Initiative.

Sent på eftermiddagen tar Matthew LeBreton emot Jean-Michel Takuo som stapplar in genom grindarna. Han är smutsig och slutkörd efter en flera dagar lång utfärd för att fånga fladdermöss.

– Man får jobba på natten. Jag har bra nät, säger han.

Djuren förvaras i etanol, och fångsten som består av femton individer placeras tillsammans med tre hundra andra i ett skåp i labbet. Att hitta ett tidigare okänt virus är inte så svårt, att hitta virus som orsakar sjukdom är det däremot.

När analyserna är klara kommer belöningen. Sådant som tar Sergey Brins och Larry Pages vision om Google. org – att resultaten på sikt ska överglänsa vad resten av företaget gör – ett steg närmare förverkligande.

– Matthew, säger Jean¬Michel. Jag tror jag har något här. Han ser plötsligt inte så trött ut längre.