Man röker Humply-bumply

Torsdag = helg J

Så vad gör jag utanför sjukhuset?

Finns inga bussar eller något annat allmänt transportmedel, det är taxi eller hyra/köpa bil som gäller. Bensinen är nämligen minst sagt billig. Gjorde en intressant beräkning och kom på en briljant idé: jag ska be att få ut min ersättning i form av bensin på något sätt. Det skulle vara en bra affär för landet - för oljan är något som de har i överflöde och jag skulle kunna få direkt 1400% (ja, ettusenfyrahundra) värdeökning. Här kostar nämligen den 95-oktaniga bensinen 0,12 USD per liter!!! Alltså cirka 90 öre! Samtidigt som en liter vatten kostar 1,25 kr per liter om man köper storförpackning. Kanske dags att fundera på en ny karriär? Export och import av bensin ena vägen och vatten den andra, typ?

För mig är det dock tradigt att man måste ha bil – jag vill ju se staden och kommer att bli bökigt med taxi hela tiden. De använder ingen taxameter, man förhandlar i förväg om priset. Som tur är de flesta av förarna från Pakistan eller Indien, så språket är åtminstone inte ett problem.

Vad det gäller maten har jag inte ätit några konstigheter. Än.

Maten på sjukhuset är mycket bra. Det finns en massa rätter att välja mellan: fem västerländska + pizza, fyra arabiska, två indiska, två pakistanska och tre filippinska. Och det är upp till dig att kombinera dessa samt tillbehören. Det är roligt att notera kulturskillnaderna på restaurangen, på sättet att äta maten. Indierna och pakistanierna använder bestick som vi i Sverige, medan araberna äter med gaffel i vänster hand och sked i höger. All mat stoppas i munnen med hjälp av skeden, gaffeln är för att hjälpa upp maten på skeden. Kniv behövs sällan men om det behövs ersätter man skeden med kniv, delar upp hela maten på en gång och äter sedan igen med sked.

Tog mig med taxi till ett stort shoppingcenter. Och då menar jag STORT. Endast området där matställena är samlade är garanterat större än ett fotbollsplan! Hela centrat är tre våningar högt och upptar en enorm yta. Och givetvis finns det ett stort område där man kan lämna barnen (i sällskap av nanny, typ) där alla tänkbara lekmöjligheter finns – allt från klätterställe, rutchkanor, sandlåda till inomhus-bergodalbana(!) och allehanda videospel. Till och med enarmade banditer! Allt man kan föreställa sig för att 0-16-åringar inte ska ha tråkigt under timmarna mamma shoppar.

Öppettiderna är 10.00 till 23.30, förutom torsdagar då är det "bara" 16.00-23.00. I praktiken finns nästan ingen på affären mellan 13.00-16.00 och alla andra affärer på stan är stängda. Det är helt enkelt för varmt för att röra sig utomhus. Däremot så finns det desto mer öppet till 24.00. Det verkar som att invånarna lever mest på natten.

Det som också är ovanligt, vad det gäller öppettiderna, är det att plötsligt stängs allt för en halvtimme. Fattade först ingenting, varför slängs jag ut från affären och varför låses alla dörrar, utan att någon lämnar shoppingcentrat. Men väldigt många går åt samma håll. Sedan fattade jag - bönedags. Vilket är fyra gånger under centrats öppettider. Under dessa försvinner de flesta, främst männen, till bönerummen.

Var igår kväll på en sportsbar eller rättare sagt dess motsvarighet här. Alkohol är förbjudet i landet, (även för västerlänningar – no exceptions!) men fotboll är nationalsporten. Att titta på i alla fall. Så istället för barer samlas männen på caféer där de röker sheesha (vattenpipa) och tittar på alla möjliga och omöjliga matcher. Det intressanta är att tydligen inte ens här ses den här sortens manliga förströelse med goda ögon av äkta hälften som anser att det tar för mycket tid i anspråk. Trots att här kan kvinnorna inte ens klandra männen att de efteråt är ”oanvändbara”, de röker ju bara tobak (narkotika är lika med omedelbar dödsstraff i det här landet) och kan köra hem utan att vara påverkade (med allt vad det innebär när alkohol är involverad). Och missnöjet finns trots, som jag förstod på grannen som tog mig dit, att detta är ungefär det enda som männen gör på fritiden. Han har till exempel inte varit vid stranden (Jeddah är hamnstad) en enda gång sedan de flyttade hit för fem år sedan.

Nåväl, jag har i alla fall fått följa med och provat ”humply-bumply” som de själva kallar tobaken. Oklart varifrån namnet kommer, ingen har kunnat berätta hittills. Allt som rökes har någon frukt blandad i tobaken och de har fått ruttna tillsammans någon vecka eller så, beroende på vilken styrka man vill ha. Jag röker inte, aldrig gjort det heller, men det här sättet att få i sig nikotin verkar mildare, man börjar inte hosta direkt och det doftar faktiskt nästan gott. Aromatiskt är det i alla fall. Jag fick testa den mildaste tobaken, blandad med vindruvor. Det tar 1,5-2 timmar att röka den knappt två centimeter stora tobak-kulan.

Hostan för mig började på slutet av rökningen, när grannen som är apotekare, berättade att nikotinmängden jag fick i mig motsvarar 20-25 vanliga cigaretter!!! Ett paket på två timmar, inte illa, va? Hans dos motsvarar kanske 35 cigg sa han. Fast ärligt talat märkte jag ingenting även om de påstod att jag var lite röd i ansiktet i början. Tur att jag formulerade mig att det ”verkar mildare”, för särskilt hälsosamt verkar den inte.

Anyway – been there, done that. Med tanke på att jag aldrig gillat att titta på fotboll, en sak är säker – ingen mer sportsbar-besök för mig här.