Arbetsdevis - hardly working

Ny arbetsvecka!

Nu verkar det som om saker och ting börjar bli mer organiserade. Jag finns med på närvarolistan som ska signeras på morgonmötena. Fast någon inloggning har jag fortfarande inte och inte förrän jag har det kan ha min utbildning i hantering av journalsystemet. Systemet verkar inte så komplicerat, i alla fall tycker inte jag det. I och för sig har jag alltid varit datorintresserad och vill gärna påstå att jag klarar av mer än den genomsnittlige datoranvändaren, så det är kanske därför jag tycker att systemet verkar enkelt.

Morgonmötet idag var intressant på det sättet att det verkar som om barnkardiologerna inte är intresserade av sina patienter när det inte finns något mer att operera. Allt som händer efteråt skyller de på att det måste var lunginflammation eller någon annan infektion, lungproblem, deformerade revben och andra liknande diagnosförslag som förklaring varför deras patienter plötsligt behöver syrgas. Inte ens när patienten uppenbarligen genast blir bättre efter administration av diuretika, accepterar de tanken att det kan vara problem med hjärtat eller hjärtmedicinerna.

Större delen av morgonmötet ägnades åt att diskutera strategier för att ändra kardiologernas inställning. Chefen kastade ut alla som inte var consultants från rummet och de gnällde och bråkade i två timmar över formuleringen av ett memo som skulle skickas till sjukhuschefen. Ljudnivån i rummet var rejält hög, alla skrek i mun på varandra, men de kom fram till en lösning som alla var nöjda med. Jag var imponerad över att de nästan hela tiden höll sig till engelska trots deras uppenbara upprördhet och nästan skrikande – det brukar alltid vara svårare att vara upprörd på främmande språk. Problemet som jag ser det, är att sjukhusledningen inte vill ha allmänpediatrisk avdelning men patienterna behöver läggas in när de drabbas av akuta sjukdomar vid sidan om sina kroniska. Då vill specialisterna enbart komma på konsult, men inte vara ansvariga för patienterna. Och minst ovilliga att komma är just barnkardiologerna.

Ärligt talat är min känsla efter diskussionerna att för vissa av kollegorna är arbetsdevisen inte ”working hard” utan snarare ”hardly working”. ;-)

Har fått mig berättat sjukhusets historia. Det fanns tidigare ett sjukhus i de här byggnaderna men 2001 blev hela komplexet konfiskerad av en prins som fick för sig att han vill driva ett sjukhus. Det finns tydligen en lag som tillåter den kungliga ätten att ta över egendomar (har inte fördjupat mig i detta, vet inte riktigt hur det fungerar). Prinsen som investerade en hel del pengar lyckades få kungens namn till sjukhuset vilket var viktigt. Hans sjukhuspolicy var att de investerade pengarna måste tjänas in. Efter fem år tröttnade han och drog sig ur. Mellan 2006-2008 gick sjukhuset med stora förluster, framförallt på grund av utrustning som skulle betalas av. Patientunderlaget var inte tillräckligt stort för att pengarna skulle räcka, flera gånger hände det att personalen inte fick sin lön i slutet av månaden. 2008 bestämde kungen att sjukhuset ska vara dottersjukhus till hans sjukhus i huvudstaden. Sedan dess ”money is not an issue” – detta betonas klart och tydligt av sjukhuschefen enligt kollegerna jag pratat med.

Personlig åsikt: jag gillar inte njurspecialistkollegan! Han (som var förresten den mest högljudde på mötet om barnkardiologerna…) försökte puckla på mig ansvaret för avdelningen för nästa vecka. Så klart, visade sig, det var han som skulle haft det. Hans sätt att presentera saken var sådan att jag trodde att han hade chefens mandat och att detta snarare var en order än ett förslag. Sekreteraren kom till mig någon timme senare och undrade lite försynt över hur jag hade tänkt lösa det praktiska på avdelningen, med tanke på att jag fortfarande inte fått min utbildning i hanteringen av journalsystemet. Det visade sig att nefrologen efter vårt samtal gått till chefen och framlagt det hela som vår gemensamma idé! Grrr! Jag gick lite senare till chefen och diskuterade saken med honom. Jag kom ju inte hit för att vara ansvarig för en avdelning utan för att träffa patienter med allergi/immunbrist. Allt enligt mitt kontrakt. Lyckades förmedla detta till chefen på ett sätt som ledde till att han kunde ta det kloka beslutet att jag inte behöver börja med avdelningstjänstgöring J . Men jag slipper inte undan helt, i mitten av maj är jag inplanerad till att vara avdelningsansvarig.

Det blir kul och garanterat annorlunda.