Patienterna har svårt att göra sig förstådda i sitt eget land

Lördagar och tisdagar är det endast morgonrapport; söndag telemedicin – föreläsning från huvudstaden; måndag föreläsning som hölls av någon av klinikens läkare; onsdag så kallad Grand Round – föreläsning för hela sjukhuset. Alla börjar 7.30, den obligatoriska närvaron säkras genom att man måste signera på närvarolappen som sekreteraren kommer med varje morgon. Vid Grand Round är utvärderingen som man lämnar in efter föreläsningen beviset på att man varit där.

På barnavdelningen finns just nu endast en tillförordnad chef, den nya chefen, rekryterad från USA kommer i början av maj. Verksamheten rullar på men alla väntar på att ändringar ska börja efter chefens ankomst. Inshallah. Mitt första ord jag har snappat upp. Betyder ungefär ”om gud så vill”. Används i princip nästan efter varenda mening som innehåller någon händelse som ska ske i framtiden. Har någonting inträffat redan, då lägger man till Mashallah istället. Kollegorna använder dessa ord kontinuerligt, helt omedvetet antar jag, de kommer hela tiden, även när de pratar engelska.

Gick med ronden på avdelningen som har tjugofyra sängar och den kallas för CTU (Clinical Teaching Unit). Det är där jag ska vara ansvarig i maj. Jag var lite förvirrad över namnet i början men fattar bättre nu. Avdelningen sköts nämligen av ett sort antal underläkare, ST-läkarmotsvariga samt färdiga specialister och det är här de ska lära sig praktiska färdigheter. De var de fjorton stycken!!! Alla under-läkare och  ST-läkare har en till tre patienter var, som de kan utantill och som de förväntas sköta.

Sjuksköterskorna deltar inte i ronden, allt som consultant vill veta om patienten får han veta från underläkarna. Sjuksköterskorna har inget att säga om patienten, de får bara order om vad som ska göras. De berättar allt till underläkarna och kollar hela tiden i datorn för att se vad som ska göras med patienterna. Förresten är minst 90 % av alla sjuksköterskor från Filippinerna och resten är också utlänningar. Detta är ett problem för patienterna som inte pratar engelska – de är på sjukhus i sitt eget land och kan ändå inte göra sig förstådda på sitt språk.

Journalsystemet är mycket omfattande vad det gäller hård data – labsvar, rtg-us, mätningar, både det som är genomförd eller det som förväntas göras – allt går att hitta i arkivet som sträcker sig till tiden då sjukhuset öppnades. Däremot finns inga journalanteckningar! Dessa skrivs för hand, på engelska, MYCKET kortfattat. Till exempel en epikris av två veckors utredning/behandling ryms på en halv A4 och då finns tidigare sjukhistoria också med.

Patienten får med sig dessa sammanfattningar och det är deras ansvar att ta dem med sig till nästa besök. Diktering och signering existerar, har jag fått veta, men i princip är det ingen som använder sig av detta. Medicinska sekreterare så som i Sverige finns inte.

De har för två veckor sedan bytt till ett nytt system att arbeta på och rutinerna är inte riktigt på plats än. De säger att det var kaotiskt innan och att det är bättre nu. Alla som läggs in får en avdelningstillhörighet och en ansvarig consultant (motsvarande överläkare). Denna kom tidigare en gång om dagen, när den hade tid eller när de blev sökta. Tidigare upplevdes att det blev väldigt mycket ringande efter consultants och väldigt splittrad tillvaro för underläkare och sköterskor. Det nya är att alla consultants har en vecka i taget huvudansvaret för hela avdelningen. Reslutatet: den absolut vanligaste åtgärden på avdelningen är att söka någon av de andra consultants för bedömning. Vad jag också är förvånad över är labbresultaten. Väldigt många svar ser konstiga ut och vanligaste svaret jag får är att maskinerna och metoderna inte är ackrediterade, eller alltför nya för att kunna lita på.

Till exempel den patienten som vi följer: ena dagen 2 x10⁹ neutrofila, dagen efter 0,01 på den maskinella medan den manuella räkningen i mikroskop ger svaret 0,8 ena dagen och 0,5 dagen efter. Vad ska man gå efter? Det kommer att bli besvärligt om jag förväntas jobba på samma sätt som de vad det gäller röntgenundersökningar. Alla tolkar bilderna själva, inklusive CT-bilder, radiologen lämnar utlåtande efter att man skickar konsultremiss, sällan snabbare än ett dygn senare.

Det blir nog många konsultremisser från min sida…