Bättre än så här kan man inte ha det i livet eller?

Avdelningsarbetet fortsätter i samma lugna takt som tidigare. Förhållandet patient:doktor är för det mesta fortfarande 1:2. Men idag var det rekord – 18 doktorer! Fem av de åtta patienterna som vi hade i morse hade skrivits ut under dagen om de hade legat i Lund. Men här behåller man dem för att vara säkra på att de klarar sig hemma. Tanken på att skicka hem på permission finns inte. Och prover fortsätter vi att ta dagligen…

Egentligen är alla nöjda förutom jag som tycker att det är slöseri med resurser som skulle kunna användas till det som verkligen behövs. Förra veckan träffade jag två patienter med SCID (se vad det betyder just på den här hemsidan) och eftersom de inte är saudiska medborgare får de bara basal vård. Det finns något som kallas för Royal Order som innebär gratis sjukvård för vissa sjukdomar – alla genetiska defekter, alla hjärtfel, alla cancerformer, immunbrist, diabetes och njursjukdomar. Men för att få del av detta måste man vara saudier. Och här får man aldrig medborgarskap, oavsett hur länge man bor här.

Barnen som föds här förblir också utlänningar om inte pappa eller mamma är saudiska medborgare. De två barnen jag träffade kommer sannolikt inte att överleva 1-årsdagen utan benmärgstransplantation, men eftersom det kostar mycket och de inte har pengar eller rätt försäkring, kommer de inte att bli transplanterade. Ena familjen har redan förlorat två barn och den andra ett barn med samma diagnos. (Risken är mycket liten att få barn med SCID generellt, men dessa båda föräldraparen är förstagradskusiner. Såklart.)

För patienter som ovan finns det inte resurser men för de som har försäkring eller pengar, där överdrivs diagnostiken och behandlingen.

Precis som man överdriver med mycket mer. Till exempel den nya chefen som nyligen har kommit, hämtas och lämnas på sjukhuset med sjukhusets bil. Det är nödvändigt, cheferna bor inte på compouden där vi andra bor och därifrån bussarna går. Lyxlägenheterna som alla chefer är berättigade till är hela 800 meter från sjukhuset. Och chefen kan väl inte förväntas komma gående på morgonen.

På tal om pengar, mina kollegor behöver inte klaga, boendet är gratis för alla anställda på sjukhuset. En nanny och en chaufför får man för motsvarande 1 600-2 000 kronor per månad, båda är i tjänst dygnet runt om det skulle behövas. Deras bilar på compounden är alltid blänkande, eftersom man för mindre än 200 kronor per månad får bilen tvättad varannan dag av servicepersonalen.

Om man kan låta bli att shoppa finns det inte mycket mer att spendera pengarna på. På restaurang går man oerhört sällan och det av förståeliga skäl – antingen sitter männen för sig, vilket innebär att fruarna måste vara hemma (no good J för harmonin i hemmet) eller går man ut som familj och då sitter varje familj för sig själv med draperi, skynke och vägg  separerade från de andra familjerna. Som de själva säger - då kan man lika gärna äta hemma. Till och med på sådana ställen som McDonalds, PizzaHut med flera finns den här sortens segregering.

Barer, klubbar, bio, teater, föreställningar exiterar inte, nöjeslivet består i att umgås med familjen, i hemmen.

Jag har frågat ut flera av mina manliga kolleger om vad de gör på sin fritid och svaret är att i princip inget. Umgås med familjen och ber. Och alla som jag jobbar med som inte är saudier säger samma sak – de har flyttat hit och trivs med att bo här av två anledningar. Man hinner umgås med egna familjen och här bor man mycket nära Mekka. Det är en timmes bilresa härifrån och det är utflyktsmålet cirka var tredje helg. Alla säger att bättre än så här kan man inte ha det i livet.

Dygnsrytmen är annorlunda för de flesta här. Alla börjar dagen med den första bönen som ska vara en timme före soluppgång, alltså cirka klockan 5.00 på morgonen. Sedan har de flesta paus under de varmaste timmarna på dagen för att vara uppe till midnatt på natten. Barnen väcks också fem på morgonen, deras skola börjar senast 7.00 på privatskolorna, 6.00 på de statsägda. Undervisningen är fram till 12.00 sedan åker de hem. Förklaringen är att man tidigare var tvungen att anpassa sig till klimatet, alltså värmen. Numera finns det luftkonditionering överallt så vanliga kontorstimmar introduceras allt eftersom. Men till exempel har privatdoktorerna fortfarande öppet för vanlig mottagning (alltså inte akut) till 11.00 på kvällen.