Färgglada slipsar samlar inte bakterier |
| 2010-05-05 11:53 |
|
Den nya chefen från USA har kommit och om det nu är någon tröst, pappersexercisen och byråkratin som han ska ta sig igenom är värre än vad min var. Och inte det går fortare heller, trots hans position. En av hans första förändringar på kliniken var att inte ha vit rock på sig. Inte på mottagningen och inte på avdelningen. Detta för att han har läst om att barnen blir mer rädda om de ser doktorn i vit rock jämfört med vanliga kläder. Vilket för oss innebär skjorta och slips. Och ja, det gjorde han, svarade han när jag frågade honom om han har läst studien om att flest antal bakterier hittar man på doktorn slips. Men studien var från England, sa han, där man i princip bara har vit skjorta och mörk slips och inte byter så ofta, medan vi som har färgglada varianter byter och risken är således minimal. Sjukhuskläder är för doktorer otänkbart. Jag tror att rocken även i fortsättningen kommer att användas av mina kvinnliga kollegor som har måttsydda silkesrockar med namnet inbroderat. Jag har fått, tyvärr måste jag säga, en kvinnlig ST-läkare som assistent på min mottagning. Tyvärr, eftersom Abdullahs engelska och medicinska kunskaper var mycket bättre. Och när jag ska samarbeta med någon, vill jag gärna se reaktionen i ansiktet på den jag pratar med. Ett par stirrande ögon räcker inte med mitt manligt trubbiga känselspröt för att upptäcka om jag har sagt något dumt. Jag har blivit tillfrågad av schemaläggaren om jag kan tänka mig hålla en föreläsning, någon av morgnarna. Sa ja, så klart, framförallt med tanke på att jag får föreläsa om vad jag vill. Och jag fick ytterligare ett bevis på hur pass mycket man håller på formaliteterna här. Häromdagen stod plötsligt ett mycket formellt kuvert på mitt skrivbord – attans, tänkte jag, nu slänger de ut mig (jag har blivit varnad innan avresan att man kan bli utkastad utan någon uppenbar anledning eller förvarning från det här landet). I brevet var ett formell inbjudan till att hålla föreläsningen, mycket pompöst skriven, med brevhuvud, alla mina titlar de kunde hitta på, undertecknad av schemaläggaren, också med alla titlarna angivna. Man skulle tro att jag är någon nobelpristagare som de försöker övertala till att föreläsa. Jag behöver till och med lämna in ett kort CV (inte längre än en A4, sa de lugnande) som ska skickas ut med annonsen om föreläsningen. För det ska vara till all personal på barnsektionen, inte som vanligt, bara till dem som sitter på morgonmötet. Tydligen har de bokat in sjukhusaulan för detta. Det gäller alltså att förbereda sig ordentligt. Man skulle kunna förvänta sig att formaliteterna genomsyrar allt, men så är inte fallet. Igår hade vi ett möte där man skulle uttala sig om en vikarie som har varit på kliniken i tre månader och som vill fortsätta. Åsikterna var mycket kategoriska men samtidigt personliga och subjektiva, baserade sig mer på personkemi än på fakta. Och man kom snabbt fram till ett nej eftersom killen inte verkade ha varit sympatisk mot tillräckligt många consultants. |
| Senast uppdaterad 2010-05-05 12:28 |






